Vatten för jordbruk

En tredjedel av vattenförbrukningen i Europa går till jordbrukssektorn. Jordbruket påverkar både kvantitet och kvalitet på det vatten som är tillgängligt för andra användningar. I vissa delar av Europa utgör förorening från bekämpningsmedel och gödselmedel en huvudorsak till dålig vattenkvalitet.

Industrier och livsstilsrelaterade och personliga behov hos våra växande befolkningar konkurrerar också om rent vatten. Klimatförändringarna gör att tillgången på vattenresurser blir ännu mer osäker. Förändrade nederbördsmönster kan i framtiden leda till att vissa delar av Europa får mer sötvatten tillgängligt medan andra får mindre. Inför den ökade efterfrågan och klimatförändringar kommer många brukare, däribland naturen, att få kämpa för att tillgodose sina vattenbehov. Om det blir brist på vatten kan industrin och hushållen utveckla sätt att använda mindre vatten, men våra vattenberoende ekosystem riskerar att bli skadade för alltid. Det skulle påverka mycket mer än livet omkring ett visst vattendrag. Det skulle påverka oss själva också.

Om vi använder rätt jordbruksmetoder och fattar rätt politiska beslut kan vi uppnå betydande vatteneffektivitet i jordbruket, vilket skulle innebära mer tillgängligt vatten för andra ändamål, i synnerhet för naturen.

Starta med effektiv bevattning

Ett område där nya metoder och politiska beslut kan göra stor skillnad i fråga om vatteneffektivitet är bevattning av odlingar. I sydeuropeiska länder som Grekland, Italien, Portugal, Cypern, Spanien och södra Frankrike behövs bevattning på grund av de torra eller halvtorra villkoren. Där går nästan 80 procent av det vatten som för närvarande används i jordbruket till bevattning.

Bevattning behöver dock inte vara så vattenintensivt. Vatteneffektivitet uppnås redan i Europa genom överföringseffektivitet (den del av vattenuttaget som tillförs till fältet) och bevattningsverkningsgraden relativt fältförluster (det vatten som faktiskt används av grödan i förhållande till den totala mängden vatten som tillförs till grödan). I exempelvis Grekland har förbättrad överförings- och distributionseffektivitet i näten lett till uppskattningsvis 95 procent bättre vatteneffektivitet jämfört med tidigare använda bevattningsmetoder.

Politiken spelar en viktig roll för att få jordbrukssektorn att använda mer effektiva bevattningsmetoder. Tidigare krävde till exempel politiken för vattenprissättning i vissa europeiska länder inte att jordbrukare använde vatten effektivt. Jordbrukare behövde sällan betala ett vattenpris som speglar de verkliga miljö- och resurskostnaderna. Jordbruksstödet från EU:s gemensamma jordbrukspolitik och andra åtgärder uppmuntrade dessutom indirekt jordbrukarna att producera vattenintensiva grödor med ineffektiva tekniker. I provinsen Cordoba ökade till exempel effektiviteten i bomullsbevattningen med ungefär 40 procent när stödet delvis frikopplades från bomullsproduktionen 2004. En struktur för vattenprissättning som främjar effektiva användare och avskaffande av jordbruksstöd som är till skada kan troligen leda till att betydligt mindre vattenmängder används i jordbruket.

Att förändra vårt agerande

Förutom förändrade bevattningstekniker kan vattenvinster och kostnadsbesparingar uppnås genom utbildningsprogram och kunskapsutbyte som lär jordbrukarna mer vatteneffektiva metoder. På exempelvis Kreta har vattenbesparingar på 9–10 procent uppnåtts genom en tjänst som ger råd om bevattning. Tjänsten informerar jordbrukare per telefon om när och hur de bör bevattna sina odlingar med hänsyn till dagliga uppskattningar av de förhållanden som påverkar grödan.

Förändrade jordbruksmetoder kan också förbättra kvaliteten på det vatten som är tillgängligt för andra vattenanvändare på ett kostnadseffektivt sätt. Användning av exempelvis oorganiska och organiska gödselmedel och bekämpningsmedel kan vara en lösning på många av problemen med vattenföroreningar från jordbruket. Dessutom finns det en betydande potential att förbättra vattenkvaliteten i hela Europa med liten eller ingen påverkan av lönsamheten eller produktiviteten genom att till exempel minska användningen av bekämpningsmedel, ändra växtföljden och anlägga buffertzoner utmed vattenvägarna.

Att använda avloppsvatten i jordbruket

Om avloppsvatten används i jordbruket blir större sötvattensresurser tillgängliga för andra behov, exempelvis för naturen och hushållen. Förutsatt att kvaliteten på det återvunna vattnet kontrolleras ordentligt kan behandlat avloppsvatten vara ett effektivt alternativ för att tillgodose jordbrukets efterfrågan på vatten.

Användningen av behandlat avloppsvatten för jordbruksändamål ger redan betydande vattenhushållningsvinster i vissa europeiska länder. På Cypern motsvarar målen för återvunnet vatten 2014 ungefär 28 procent av jordbrukets vattenefterfrågan 2008. På Gran Canaria kommer 20 procent av vattnet till alla sektorer från behandlat avloppsvatten, inklusive bevattning av 5 000 hektar tomatodlingar och 2 500 hektar bananplanteringar.

Rätt politik

För att få en framtid då vattnet räcker för att förse våra ekosystem och det finns tillräckliga resurser för våra konsumtionskrav behöver vi rätt politiska insatser som stöder effektiva åtgärder. EU:s ramdirektiv för vatten har bidragit till detta genom att främja förändringar av jordbruksmetoderna som kan förbättra både vattenkvantiteten och vattenkvaliteten i Europa. Men ytterligare utveckling av den gemensamma jordbrukspolitiken och nationella system för vattenprissättning behövs fortfarande för att se till att de stöder målen i ramdirektivet. Den plan för att skydda Europas vattenresurser som kommissionen kommer att offentliggöra i slutet av 2012 ska inriktas på möjligheterna att öka vattenresurseffektiviteten och på de politiska alternativen för att uppnå detta. Vattenhushållning i jordbruket skulle säkert kunna dra nytta av ett ökat fokus på resurseffektivitet och ekosystemtjänster i den gemensamma jordbrukspolitiken.

En mer effektiv användning av vattenresurser i jordbruket är bara ett av de steg vi behöver ta för att minska vår påverkan på miljön. Om vi inte tar det steget kan vi inte uppnå en resurseffektiv ekonomi och bygga en hållbar framtid.