Biologisk mångfald – ekosystem

Vi ser för närvarande en stadig minskning av den biologiska mångfalden, vilket har allvarliga konsekvenser för naturen och människors välbefinnande. Den främsta orsaken till minskningen är att livsmiljöer ändras på grund av intensiva produktionssystem för jordbruket, byggnadsarbeten, stenbrott, överexploatering av skogar, hav, floder, sjöar och mark, invasiva främmande arter, föroreningar och, i allt större utsträckning, globala klimatförändringar. Den biologiska mångfalden spelar en otroligt viktig roll i att göra vår värld och våra liv hållbara, vilket gör den kontinuerliga minskningen ännu mer problematisk.

I Europa har mänsklig verksamhet format den biologiska mångfalden ända sedan spridningen av jordbruk och djurhållning för över 5 000 år sedan. De senaste 150 årens revolutioner inom jordbruk och industri har dock lett till drastiska och allt snabbare förändringar inom markanvändning, intensifiering av jordbruk, urbanisering och nedläggning av jordbruk. Detta har i sin tur lett till att man övergett tidigare praxis (t.ex. traditionella lantbruksmetoder) som bidrog till att bevara stor biologisk mångfald i landskapet.

Europas höga konsumtion och generering av avfall per capita innebär att vår inverkan på ekosystem sträcker sig långt utanför vår kontinent. Den europeiska livsstilen är starkt beroende av import av resurser och varor från hela världen, vilket ofta främjar ohållbar exploatering av naturtillgångar utanför Europa.

De nya globala målen och EU:s mål för att stoppa och vända minskningen av den biologiska mångfalden senast 2020 är ambitiösa. För att uppnå dem krävs bättre politikgenomförande, samordning mellan olika sektorer, metoder för att förvalta ekosystem och en större förståelse av hur viktig den biologiska mångfalden är.

EU:s politik i ämnet

Trots att det erkänts på olika nivåer att målet för att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden inte ännu nåtts har själva målsättningen ökat allmänhetens medvetenhet om frågan. Sedan 2001 har politiken för att angripa minskningen av den biologiska mångfalden och utvärdera resultatet förbättrats betydligt.

EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 kommer att bidra till att ytterligare integrera behovet av biologisk mångfald i utarbetandet och genomförandet av sektoriell politik. I strategins sex mål behandlas naturen (mål 1), ekosystem och återställandet av dem (mål 2), hållbart nyttjande av Europas natur-, mark- och havstillgångar via jordbruk, skogsbruk och fiske (mål 3 och 4), problemet med främmande arter (mål 5) och EU:s globala påverkan (mål 6). Strategin för biologisk mångfald fram till 2020 bidrar till att uppnå naturkapitalmålet i det sjunde miljöhandlingsprogrammet till 2020, ”Att leva gott inom planetens gränser”, som trädde i kraft i januari 2014 och kommer att vara vägledande för den europeiska miljöpolitiken fram till 2020.Båda har en långsiktig vision som sträcker sig till 2050. 

Strategin för biologisk mångfald med vision och överordnat mål
Visionen
År 2050 ska Europeiska unionens biologiska mångfald och de ekosystemtjänster som den tillhandahåller – naturkapitalet – vara skyddade, värderade och på lämpligt sätt återställda med tanke på den biologiska mångfaldens inneboende värde och viktiga bidrag till människors välbefinnande och ekonomiska välstånd samt dess förmåga att förebygga katastrofala förändringar som kan orsakas av minskning av biologisk mångfald.
Överordnat mål
Stoppa minskningen av biologisk mångfald och förstöringen av ekosystemtjänster i EU fram till 2020 och återställa dem i så stor utsträckning som möjligt. EU:s bidrag till förebyggandet av den globala minskningen av biologisk mångfald ska också ökas.

Strategin för biologisk mångfald fram till 2020 är en uppföljning av handlingsplanen för biologisk mångfald från 2006. I strategin har man dragit nytta av lärdomar från implementeringen av handlingsplanen och ökat ambitionsnivån. Strategin utlöstes dessutom av och går helt i linje med FN:s konvention om biologisk mångfald, som är den viktigaste globala politiken för biologisk mångfald avsedd att stoppa minskningen av biologisk mångfald och därmed också minskningen av ekosystemtjänster fram till 2020.

I oktober 2010 möttes 193 parter i FN:s konvention om biologisk mångfald, bland annat EU och alla medlemsstaterna, i Japan. Vid detta 10:e möte mellan parterna i konventionen antogs en rad avtal som i sig är milstolpar, bland annat det så kallade Aichimålet, som tillhandahåller ett ramverk för länder för att komma igång med viktig verksamhet i syfte att underhålla, förbättra och återställa biologisk mångfald, ekosystem och ekosystemtjänster. 

Eftersom EU är en part i konventionen måste EU se till att den egna politiken för biologisk mångfald stämmer överens med dessa internationella åtaganden. Detta reflekteras i det sjunde miljöhandlingsprogrammet och dess politiska mål för 2020 och vision för 2050.Visionen för 2030 som fastställts i FN:s mål för hållbar utveckling förstärker och bekräftar ytterligare den politiska processen, i synnerhet med avseende på integreringen i sektoriell politik.

Vid 2015 års halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald fram till 2020 fastslogs att minskningen av biologisk mångfald och förstöringen av ekosystemtjänster i EU har blivit värre efter EU:s baslinje för biologisk mångfald från 2010.Detta bekräftas även i Europeiska miljöbyråns rapport Europas miljö – tillstånd och utblick 2020.Denna försämring är konsekvent med globala trender och har allvarliga konsekvenser för den biologiska mångfaldens förmåga att uppfylla människors behov i framtiden. Trots att ett flertal lokala framgångar visar på att åtgärder på plats ger positiva resultat måste dessa exempel förstoras upp för att få mätbar inverkan på den övergripande negativa trenden. 

EU:s naturvårdspolitik bygger på två huvudsakliga rättsakter: fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet. Båda dessa direktiv utgör grunden för Natura 2000-nätverket, ett nätverk av naturreservat som ska skydda arter och livsmiljöer av särskilt europeiskt intresse.

För inre och marina farvatten finns det två ramdirektiv: ramdirektivet för vatten och ramdirektivet om en marin strategi. Dessa har fastställda mål för hur biotiska och abiotiska element i ekosystem ska hjälpa till att implementera målen i strategin för biologisk mångfald fram till 2020 och i det sjunde miljöhandlingsprogrammet vad gäller biologisk mångfald, ekosystem och ekosystemtjänster. 

Europeiska miljöbyråns verksamheter

Europeiska miljöbyrån arbetar aktivt för att ge beslutsfattare och EU-medborgare den senast tillgängliga informationen om europeisk biologisk mångfald och europeiska ekosystem. Europeiska miljöbyråns övergripande uppgift inom det här området är att stödja och ge information vid utarbetandet och genomförandet av politik med hjälp av data, information/indikatorer och utvärderingar, där art- och livsmiljöanalyser kombineras med bredare utvärderingar av ekosystem och ekosystemtjänster. 

Europeiska miljöbyrån stödjer ovan nämnda naturdirektiv genom rapportering via Reportnet och informationscentret för biologisk mångfald, och har ett nära samarbete med Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning Eionet) och europeiska ämnescentret för biologisk mångfald. Viktiga verksamheter är bland annat: 

• BISE (Biodiversity Information System for Europe);
• EUNIS (European Nature Information System);
• Natura 2000;
• Effektivare europeiska indikatorer på biologisk mångfald (SEBI2020),
• KIP INCA (Knowledge Innovation Project on Accounting for Natural Capital and ecosystem services);
• MAES (Mapping and Assessment of Ecosystems and their Services).

Utsikter

Europeiska miljöbyråns informationssystem måste vidareutvecklas för att uppfylla kraven i såväl naturdirektiven som EU:s strategi för biologisk mångfald och globala strategier för biologisk mångfald. Europeiska miljöbyrån kommer i synnerhet att vidareutveckla  BISE (Biodiversity Information System for Europe), en webbportal där information om europeisk biologisk mångfald (dvs. politik, information och utvärderingar) samlats på ett och samma ställe.

 Europeiska miljöbyrån kommer även att fortsätta arbetet med att utarbeta indikatorer och utvärderingar som bygger på sunda, aktuella och politiskt relevanta metoder. Detta kommer att omfatta behov som framkommer vid analyser av strategiernas effektivitet, i synnerhet halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald fram till 2020 och subglobala/regionala ekosystemsutvärderingar, samt stöd till plattformar för samspelet mellan vetenskap och politik på europeisk och global nivå, t.ex. den mellanstatliga vetenskapspolitiska plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES).